Stabyhoun
SE VCH Stabygårds Chivas von Drewis
Chivas är vår älskade hund, född i januari 2005. Vi hämtade honom hos en uppfödare på södra Jylland i Danmark. Det var lite krångligt att köpa hund i Danmark, då Danmark klassas som ett rabiesland. Hunden måste vara rabiesvaccinerad, eller om det är en valp under 12 veckor, söka dispens för att föra in hunden i Sverige. Det tog mig två veckor att fixa alla papper och se till att Chivas fick hundpass och blev avmaskad mot dvärgbandmask. Puh!
När vi sedan kom till tullen (där vi var väntade!), fick jag gå in och be om att vi skulle bli kontrollerade! De hade sedan ingen aning om VAD de skulle kontrollera. De tyckte bara det var roligt med en söt hundvalp! HUR enkelt hade det inte varit att smuggla hund här???
När Chivas var 22 månader fick han sitt första krampanfall, som sedan visade sig skulle bli början på ett långt elände. Efter många provtagningar har han fått diagnosen idiopatisk epilepsi, eftersom man inte kan se någon egentlig orsak till anfallen. Ibland har han haft uppehåll på 10 månader, ibland bara tre veckor. Han har inga stora anfall, ca 10-15 sekunder, men han krampar och han känner inte igen oss på ett par minuter efteråt och det är väldigt jobbigt.
Man är alltid orolig att det ska hända när han är ensam hemma.
Han äter Fenemal Recip, 350 mg om dagen. Lyckligtvis har han inga som helst biverkningar, utan han är pigg som en vessla. Däremot är man ju orolig för hur länge hans lever orkar.
Jag har läst om att man kan ge B-vitamin för att förebygga anfallen, så det har han fått sedan mitten av augusti 2011. Det ska bli spännande att se om det kan göra någon skillnad.
Vi har ställt ut Chivas flera gånger med mycket bra resultat. Första gången då han var nio månader gammal. Matte hade ingen aning om hur man bar sig åt, men vi sopade mattan med Sveriges mest meriterade utställnings-stabby! Flerfaldig World Winner fick lämna ringen då Chivas blev BIR! Efter att anfallen började tappade vi dock sugen lite grann och började träna viltspår istället.
Det visade sig dock att viltspår var Chivas grej! Första spåret trippade han enkelt med nosen i backen fram och plockade stolt upp rådjursklöven och tittade på oss. -Kolla vad jag hittade! Någon har tappat sitt ben här!!!
Vi klarade anlagsprovet och följande öppna klasser på första försöket, så Chivas kan nu titulera sig "Svensk Viltspårchampion"!
Tyvärr har vi inte fått så många praktiska tillfällen att gå eftersök här hemma. Vi har provat ett trafikskadat vildsvin, som sedan visade sig förmodligen bara fått en lätt smäll, så (som kanske tur väl var) det hade traskat vidare.
Grannen sköt ett vildsvin i mörkret som han inte hittade och ringde efter oss. Vi hittade det lätt som en plätt. Det hade gått ca 20 m uppför en slänt och var stendött. Efteråt berättade de att de hade hittat det medan de väntade på oss, men att de ville prova oss som ekipage. Och det var ju naturligtvis bra träning!
